Presenteras av Nyheter24 i samarbete med

Alla inlägg av

Skrivet av:

Dela på sociala medier

Tillbaka till alla bidrag

ALLA TILL PRAG

Datumet var 27 juni. En kylig sommarkväll, som den så ofta är i juni i Sverige. Sveriges U21-lag hade precis vunnit över Danmark i EM och en ny bragdmatch var fullbordad. Guidettis intervju efter matchen har blivit en klassiker där han bland annat sa: "Det är det sämsta laget vi mött i turneringen. De bara snackar, men vi är bäst i Norden!". Det skulle visa sig att de var bättre än så.

Den här kvällen var jag inte nykter, det kan jag inte säga. Hela kvällen gick jag runt på krogen, sa åt mina vänner, bekanta och obekanta - "ALLA TILL PRAG!". Ville få med mig så många som möjligt. Jag hade bestämt mig, jag skulle banne mig till Prag. Hur? Visste jag inte då, jag skulle till Prag. Jag kände att något stort var på gång. Vi hade aldrig under hela fotbollshistorien upplevt ett EM-guld på herrsidan. Det var dags nu.
Två dagar innan finalen var jag en aning bakfull när jag vaknade. Min första tanke var, "vart fan köper man biljetter?!". Slog på datorn, såg att supporterbussar redan var planerade att åka från flera delar av landet. Detta var alltså två dagar före finalen. Jag skrev till flera av mina vänner om det fanns intresse att åka. Ledighet från jobbet? Inget jag hade tänkt på. Lyckades hastigt fixa ledighet. Själv kände jag: "äsch, kan åka ner själv om ingen vill följa med, det här kanske bara händer en gång under min livstid?". Fick tillslut med mig en polare som kunde byta tid med en kollega - uppladdningen kunde börja.

Fans vallfärdade ner till Prag
Själv bor jag i Uddevalla så det blev först drygt 3 timmar ner till Malmö med bil. Från Malmö åkte vi buss på natten ner genom Europa. 23.00 steg vi på, resan skulle ta 14 timmar. En bussresa där jag inte sov många minuter, kanske sekunder. I hörlurarna hade jag laddat med gamla fotbollsklassiker. Mest dunkade det Staffan Hellstrands "Explodera", EM-låt år 2000, en av de bästa fotbollslåtarna i mitt tycke. Även Dani M's "Nya Sverige" spelades en hel del, som blev en symbolisk låt för detta lag med så olika bakgrunder.
När supporterbussen var på plats i Prag fick jag meddelande om att bekanta till mig hade alltså bilat ner under natten. Intresset var enormt, man kände det, något stort var på gång. Man tog sig dit på alla sätt. Om något liknande har hänt under svensk fotbollshistoria vet jag faktiskt inte.

VI ÄR SVENSKA FANS ALLIHOPA! 
Gator var avstängda, här skulle runt 3000 svenska fans marschera flera kilometer från Camp Swedens mötesplats till Eden Arena. Klubblag i all ära, men att marschera för att bygga upp en stämning inför en landslagsmatch i ett mästerskap är något alldeles speciellt. 

(Marschen mot Eden Arena)

Euforin
Har aldrig skrikit ut så mycket ord under en fotbollsmatch, aldrig varit så aktiv på läktaren. Hade sovit kanske 2 timmar senaste 40 timmarna, men fan, det var final och då spelade det inte någon roll hur lite man hade sovit, hur lite man hade stoppat i sig i magen. 

Om jag förväntade mig att Sverige skulle vinna? Även om Sverige vann mot tidigare U20 VM-mästarna, Frankrike i kvalet, trodde jag inte ens Sverige skulle vinna en enda match under turneringen. Efter vi gick vidare från gruppen? Ja, nu hade laget slagit i underläge så många gånger, varit otippade varje match, men ändå vunnit dessa matcher. Det fanns ändå en chans där tänkte man men chansen var ändå liten för varje gång. Man vågade inte tro på det ifall Sverige skulle misslyckas. Rädslan att förlora fanns inte där, heller fanns inte förväntningarna att vi skulle vinna. Det var bara att vänta och se. Resan ner, uppladdningen på Camp Sweden, marschen, sången, fansen. Det hade redan varit en perfekt dag. 

Efter att Carlgren räddat straffen som innebar titeln Europamästare, ställde jag mig på min egen stol och kramade om en främling och vrålade. I den stunden vet man kraften av fotboll och supportrar. "Den gula väggen" var något unikt då ingen annan nation hade fått dit en så stor skara av skrikande fans. Att få vara del av den historien är en mäktig känsla och varför det är det bästa jag upplevt i fotbollsväg.
Efter matchen gick jag till McDonalds som låg utanför arenan för att dricka vatten.
Väl där inne frågar en person mig:
"Is John Guidetti the new Zlatan?".
Jag svarar: "Not quiet, but he'll be a top player".

Stoltare än så har jag aldrig varit över ett svenskt landslag. På Prags gator ser man folk dansa, bada i fontäner, skrika av glädje. Det var på riktigt tydligen. Eller? Vet fortfarande inte.

Skrivet av:

Dela på sociala medier

Fler inlägg av zlatanist

Kommentera